Pärlor ur Spaniens historia 16
Franco styrde med järnhand
-trodde Juan Carlos var i ledband
Av Anders Trense

Åren efter inbördeskriget blev hårda för dem som stött republiken. Mer än två miljoner människor fängslades. En stor del av dessa avrättades. De som fick leva fråntogs alla rättigheter. Kyrkan tog åter hand om undervisningen. Tusentals lärare avrättades eller hamnade i fängelse.

Ett enat land, ett språk och - en ledare
Franco kompromissade inte med någonting. Alla skulle tala kastilianska. Allt skulle skrivas på kastilianska. Böcker, gatuskyltar, ja hela bibliotek på katalanska och baskiska brändes. Endast ett politiskt parti som kontrollerades av Franco godkändes – Falangen.
Skilsmässor förbjöds. Synen på sexuallivet förflyttades hundratals år bakåt.

Franco levde som han lärde
Han rökte inte och undvek alkohol. Han åt mycket enkelt och sparsamt. Arbetsdagarna var långa, eftersom han ville kontrollera det mesta själv. Han talade endast spanska och läste bara spanska författare. Många jämför Franco med Hitler och andra diktatorer, vilket egentligen inte stämmer.
Franco var inte intresserad av att med våld ta andra länder och föra ut sin ideologi. Det katolska Spanien med sina traditioner och historia var det viktigaste för Franco. Under andra världskriget förhöll sig Spanien neutralt.

Spanien och Franco isolerades efter världskriget
Detta försenade någon form av utveckling för Spanien. Landet fungerade på flera sätt som under 1800-talet. Folket led av hunger och fattigdom. Franco och hans ministrar saknade kunskap om modern ekonomi och var nog inte heller intresserade.

Det kalla kriget räddade Spanien
USA behövde baser och Spanien låg perfekt. Trots diktatur och fortfarande lika brutalt styre accepterades Spanien mer och mer. Nu kommer också en ny generation ministrar. De var naturligtvis francoister, men hade en modern uppfostran. De genomförde reformer och utvecklade ekonomin, dock utan att hota den katolska kyrkan och Francos ideal. Många spanjorer reste ut i Europa för att arbeta. De sände hem pengar till sina familjer. Turismen ökade enormt i hela Spanien.

Nuvarande kungen, Juan Carlos, träder in i historien
Det fanns mycket liten opposition mot Franco. De enda som yttrade sig var monarkisterna. De krävde att en kung skulle utses. Juan Carlos far, greven av Barcelona, var den naturliga kandidaten. Franco överraskade nu alla och utsåg Juan Carlos, som bara var tio år gammal. Tanken var naturligtvis att uppfostra Juan Carlos i Francos tankar och få en perfekt ersättare för diktatorn.

Juan Carlos spelade med, men hade egna tankar om framtiden
De flesta uppfattade kungen som en nickedocka till Franco. Trots sin längd kallades han för Juan den korte. Man menade att så fort Franco dött, skulle Juan Carlos försvinna och militären ta över. Till lycka för Spanien blev det tvärt om. Trots Francos hårda styre växte ett reformarbete fram. Spanien kom med i EG, en inledning till nuvarande EU. Landet tvingades till demokratisering, vare sig Franco ville det eller inte. I hemlighet var Juan Carlos en av de mest aktiva i detta arbete. Under tiden åldras Franco och dör 1975. Demokratiseringen är i full gång och francoismen försvinner odramatiskt och utan saknad. För första gången sker en förändring i Spanien utan att förlorarna förföljs och avrättas.


 


Related articles
Pärlor ur Spaniens historia 6
Pärlor ur Spaniens historia 7
Pärlor ur Spaniens historia 8
Pärlor ur Spaniens historia 9
Pärlor ur Spaniens historia 10
Pärlor ur Spaniens historia 11
Pärlor ur Spaniens historia 12
Pärlor ur Spaniens historia 13

Kommentera

Namn:


Skriv här:


E-mail (blir ej publicerat):



Vänligen fyll i säkerhetskoden



(C) Copyright 2009, all rights reserved
Spanien Magasinet